Gräs
(Familjen gräsväxter, Poaceae)
(Text & bild Marie Stille)
Systematik och utbredning
Det finns ungefär 10 000 gräsarter i världen
och detta gör dem till den fjärde största växtfamiljen
på jorden. Familjen delas vanligen in i två underfamiljer,
Bambusoideae, till vilken bl.a. bambu hör, och Chloridoideae som
omfattar de ett- och fleråriga tuvbildande och krypande gräsen.
Det finns ett tydligt samband mellan antalet gräsarter och övriga
växtarter i ett visst område - ju fler växtarter som är
representerade desto färre är gräsen och vise versa. Detta
innebär att vi här i Norden, där antalet växtarter
är relativt litet, har en stor andel gräs i vår flora.
Trots att gräsen i ett evolutionärt perspektiv är relativt
unga växter är de framgångsrika och anpassningsbara och
påträffas i många mycket olika miljöer och de har
också lyckats etablerat sig över stora områden. Gräsen
har även gynnats av människans aktiveter och vårt sätt
att använda eld för att t.ex. röja mark och vår vana
att hålla betesdjur i stora hjordar har gjort det möjligt för
gräsen att breda ut sig ännu mer och numera tillhör de
de mest spridda kärlväxterna på jorden. Vitgröe,
Poa annua, och afrikanskt hundtandsgräs, Cynodon dactylon,
är de två arter som anses vara de vanligaste kärlväxterna
på jorden. Många gräsarter är s.k. kosmopoliter,
vilket innebär att de påträffas över hela världen.
Vass, Phragmites australis, mannagräs, Glyceria fluitans,
och vårbrodd, Anthoxanthum odoratum, är några
exempel på sådana gräs och dessa arter är också
mycket vanliga här i Norden.
Jordens gräsmarker kan grovt delas in i två grupper, savann
och stäpp. Klimatet på savannen är tropiskt med riklig
nederbörd, ofta mer än 1000 mm per år, och huvuddelen
av denna faller på sommaren. Dessutom förekommer två
ordentliga torrperioder varje år. I områden där nederbörden
är som högst breder de riktigt höga gräsarterna, som
afrikanskt elefantgräs, Pennisetum purpureum , ut sig medan
de medelhöga gräsen frodas i områden med något lägre
nederbörd. På den s.k. kortgrässavannen blir gräsen
bara halvmeterhöga och där är den årliga nederbörden
också lägst. Savannerna bildar inte alltid sammanhängande
gräsområden utan bryts upp av torktåliga, tornfösedda
buskar som t.ex. olika arter av akasia. Jordmånen har också
stor betydelse för vilka växter som trivs på savannen.
Är jorden lerig klarar sig träd och buskar dåligt eftersom
marken blir vattensjuk under regnperioderna och sedan mycket torr och
hård när det är torrtid. Om jorden är torr och stenig
är gräsen få medan det på sandiga jordar växer
mycket gräs och dessutom ofta buskar och träd. Det finns både
naturliga och människoskapade savanner och dessa gräsområden
kallas savann i Afrika, campos i Brasilien och Ilanos i Venezuela, Colombia,
Ecuador och delar av Centralamerika. Grässläkten som Pennisetum,
Andropogon och Triodia dominerar floran i dessa områden.
© BlueSage
Om knappraden till vänster saknas - klicka här
